Att gilla motorsport som bilhatare
Ibland får jag frågan hur jag kan gilla rally när jag verkar hata bilar, och det är väl en intressant fråga att reda ut.
Missförståndet rotar sig i en ihopblandning av bilen som transportmedel och bilen som tävlingsredskap.
I sig själv är bilen en häftig uppfinning med mycket intressant teknik. Motorsport, och särskilt rally, är spännande då det kräver mycket skicklighet och går fort och ser spektakulärt ut. Baksidan är att det får människor att vilja göra det själva, och att vilja ha en häftig bil i sin vardag.
I reklamen pratar tillverkarna om sina bilar med bra väghållning och snabb acceleration osv och underförstått vet alla att det inte spelar någon som helst roll ifall man kör lagligt, men att målgruppen kommer köra för fort vid första givna tillfälle, och förmodligen även vid högst olämpliga tillfällen.
Men i vardagen är bilen stor, klumpig och bullrig och definitivt inte ett yteffektivt eller trevligt transportslag. Att vara besatt av häftiga bilar och att köra så snabbt som möjligt i vardagen är både farligt och slösaktigt.
Så är jag emot snabba bilar? Nej, men se för guds skull till att bara köra dem på banor eller avstängda områden. I städer ska man ha tysta, energisnåla bilar eller ännu hellre inga bilar alls.
Kort sagt; bilar är lite som katter. De mår inget bra av att bo instängt i den trånga stan - de vill släppas ut på landet och de avstängda skogsvägarna där de hör hemma!
